I fredags spelade jag debut match efter sommaruppehållet och i lördags rullade tåget mot Avesta där jag spenderade några dagar med världens finaste kille. Always together, never apart, maybe in distance but never in heart. Typ. Men han är så fin, min Anton. <3 

 

Att höstsäsongen i fotbollen har börjat får en att inse hur lite det är kvar av sommaren. Det man gick och längtade till i månader har plötsligt flygit förbi utan att man ens har märkt det och när frågan om vad man gjort under sommaren kommer på tal vet man inte riktigt vad man ska svara. Sen minns man, och vilken toppen sommar jag har haft ändå. om en vecka börjar jag gymnasiet och nu är jag mer redo än någonsin.